Corbion - Soissons

Det är väl dags att bjuda på slutet av den här historien. Hur gick det undrar väl ni. Kom de ens fram till Paris, och slutade det nånsin att regna? Här kommer det...

Nej, det slutade inte att regna. När jag vaknade på morgonen hällde det ner i vanlig ordning. På grund av gårdagens snöpliga slut då vi fick bryta började den här dagen lite annorlunda än planerat. Vi skulle åka tillbaka till den plats vi brutit och påbörja etappen där, för att vi faktiskt skulle få cykla hela vägen. Cyklar och cyklister packades in i bilar och skjutsades tillbaka en bit. 

Förklaringen att vi kvällen innan avbrutit cyklingen på grund av att vår säkerhet inte kunde garanteras i regn och mörker kändes lite ologisk när jag nu halvlåg i knäet på två killar fram i en skåpbil, med två personer åkandes i skåpet och en chaufför som verkar lärt sig köra hemma framför gran turismo, men fram kom vi iallafall efter lite gps-panik och några väldigt skarpa kurvor. 

När vi sedan började cykla hade regnet lättat upp, men det gick tungt för några. Vi hade en tid att passa eftersom vi skulle se tour de france passera, så tidsschemat var knappt och ett tag såg det ut som om vi skulle missa allt. Regnet kom tillbaka och det var sådär kallt ända in i märgen igen. Det blev bara korta stopp då vi inte hade tid att göra någon längre rast.

Men vi hann som tur var. Vi hamnade inte riktigt på den plats som det var tänkt eftersom vägen var avspärrad, och fick gå en bit, men det blev succé ändå när vi fick skaka hand med Frankrikes president som var på besök. 

Jag tog en selfie men lyckades inte lika bra som Aramia som till och med hamnade i The Times: 

http://m.washingtontimes.com/multimedia/collection/5-things-about-the-tour-de-france-6th-s-2014-07-10/

När presidenten gjort sitt sa det swooosch, och så hade touren passerat. Några snäpp snabbare än vårt tempo. 

Alla var inte lika roade utan passade på att vila lite....

        Jag däremot var såhär glad!

Sen var det dags att hoppa upp på sadeln igen och göra de sista få milen till hotellet för natten, sista natten innan Paris. 

Maastricht - Corbion

När himlen väl öppnat sig fanns det ingen hejd på regnet. Redan när vi drog undan gardinerna på morgonen öste det ner utan minsta tecken på uppehåll. På grund av att alla inte sett över sina cyklar kvällen innan blev vi försenade när kedjor skulle oljas och bromsar bytas.

För att slippa bli helt genomblöta redan innan vi börjat cykla fick vi vänta inne i hotellobbyn under tiden. Jag silvertejpade mina skoöverdrag för att få ha torra strumpor i iallafall någon timme. Andra drog på plastsäckar under regnjackan i ett försök att hålla sig varma och någorlunda torra. Vi hade en lång och krävande dag framför oss. 

Vi cyklade genom byar, över fält, förbi berg och floder som hade varit fantastiskt vackra om vädret hade låtit oss njuta lite. Nu var allt dolt i ett grått molntäcke och glasögonen igenimmade.  

Vi gjorde många stopp längs vägen för att sätta på kläder, vänta in folk eller äta lite och varje gång försvann all värme jag lyckats få upp under cyklingen och jag blev genomfrusen igen.

Den här dagen skulle vi upp för den fruktade backen Muur de Huy. För många är det ett mål i sig att ta sig upp för Huy som är en ca 800 meter lång backe som på det brantaste stället lutar 24%. Jag var inte orolig för att orka upp, men jag måste erkänna att det var riktigt jobbigt och brantare än jag trott. Upp kom jag iallafall och väl där fick vi fika och lite regnskydd.

Alla lagen kör Huy samma dag så det brukar vara en riktig fest uppe på toppen. Den här dagen tog regnet och kylan lite udden av stämningen men danskarna gjorde ett bra jobb att liva upp den.

När vi sen kom fram till lunchstoppet hade klockan blivit mycket. Vi skulle totalt cykla 22 mil men med det tempot vi hållit dittills såg det inte ut som om att vi skulle kunna komma fram i tid. Många var trötta och frusna och beslutet togs att sju personer fick åka bil direkt till hotellet. Efter det fick vi som fortsatte upp både tempot och värmen och trots regn var det kul att cykla. 

När vi kom till sista fikat var vi inställda på ett kort stopp för att sedan dra vidare. Besvikelsen var stor när vi fick höra att vi skulle bryta där på grund av att klockan var mycket och det var en säkerhetsrisk att fortsätta. 

Vi fick en öl och satte oss sedan motvilligt i bilarna som skulle ta oss sista biten. 

När jag kall, blöt och lite ledsen kom till hotellet hade tjejerna som kommit dit tidigare tappat upp ett bad och köpt en öl. Medan de tog hand om mina saker fick jag kliva ner i badet och fälla en tår av tacksamhet. Just då, trots allt, kunde det inte blivit bättre.  

Kleve - Maastricht

Jag har egentligen inte då mycket att säga om den här dagen. Den såg ut såhär: 

... och kan sammanfattas med några få ord: regn, kallt och mer regn. 

Vi cyklade runt 15-16 mil om jag inte minns fel, men jag försöker redan förtränga det. Det regnade konstant från starten kl. 08 tills vi kom fram strax för 17. 

Allt var blött, precis allt. När vi stannade för lunch skakade vissa så mycket att falaflarna studsade av tallriken och kaffet skvimpade ur muggen. Vi hjälptes åt att värma varandra så mycket vi kunde och höll ändå humöret uppe bra. 

Vi fick vira in oss i filtar, tränga ihop oss under tak och dricka varmt te i ett försök att tina upp. 

Cissi, jag och Sanna lyckas värma varandra rätt bra.

Efter en dusch och en god middag är jag normaltempererad igen. Nu ska jag försöka sova några timmar och ladda om inför ännu en kall och regnig, men betydligt backigare och längre dag. 

Godnatt från Holland

Osnabrück - Kleve

Ännu en solskensdag kom och gick. Stundtals fick vi känna på ordentlig värme, när luften liksom stod stilla. Men det var riktigt skönt och vi fick chans att bättra på våra snygga cykelbrännor. 

Efter fem mil var det som vanligt dags för fika men ni vi kom till platsen var de inte där. Enligt dem var de där de skulle vara, och vi var där vi skulle vara, men varför såg vi inte varandra? Vi väntade och väntade på att någon skulle få tag i dem och få reda på vart de tagit vägen. Servicebilen körde runt lite men hittade heller inget. Tillslut visade det sig att någon av oss fått fel koordinater och vi fick cykla på i ett par mil till. 

Äntligen hittade vi dem inne i skogen där vi fick mumsa mackor och godis. Hungriga cyklister kräver mycket socker! 

Allt gick nästan lite oförskämt enkelt. Här lunch. 

 

Nedanför den här bron som gick över en flod jag inte vet namnet på låg kossorna på stranden.

                   Vi var glada

Vi cyklade in i Holland och tillbaka in i Tyskland igen. Tillslut hamnade vi i Kleve på ett riktigt fräscht hotell. Vi är inte direkt bortskämda med AC och goda middagar så det kändes riktigt lyxigt. 

 

Såhär slutade cyklingen även denna dag.

Verden - Osnabrück

Efter en lång dags cykling följt av middag, möte, kanske lite cykelvård, häng och sömn blir det inte så mycket tid över, och wifi kan man inte alltid ta för givet har det visat sig så därför kommer här en lite försenad rapport. 

Mil efter mil efter mil av majsfält, åkrar, hagar och småstäder har vi passerat och dagarna börjar redan flyta ihop. Tur att jag har bilder som kan påminna mig om hur dagarna såg ut. På måndagen lämnade vi hotellet i Verden för ca 17 mils cykling med knappt en endaste backe. 

Vädret var idealiskt när vi rullade fram på små landsvägar. 

Efter fem mil kom vi fram till första stoppet där core team bjöd på fika. 

Jag satte mig i en busskur för att spraya mitt lite svullna knä med kylspray. Vår håriga maskot-apa Rynke erbjöd mig lite vila mot hans mjuka axel. 

Vi vinkar och hejar på dem vi möter. De flesta vinkar glatt tillbaka men undrar nog lite vad vi är för gult gäng som kommer åkandes. 

Bilen där bakom är vår servicebil som alltid är med oss. De behöver rycka in snabbt om något händer med en cykel eller om någon får punka. Sålänge vi inte åker in på vägar med bommar eller andra hinder funkar det hur bra som helst. Men självklart stöter vi på alla möjliga hinder då och då och fintar bort dem, än sålänge har vi iallafall alltid hittat varandra tillslut. 

Efter tio mil fick vi lunch. Pastasallad och lite skön skugga!

Fler småvägar...

 

Och fler väderkvarnar....

Lite då och då blir vi ståendes såhär vid en vägkant. Antingen på grund av att vi inte riktigt vet vart vi ska eller att vi väntar in någon. Här tror jag att det är just servicebilen vi tappat bort.

 

När vi kom fram till hotellet utbröt ett ljubel när vi möttes av vårt core team som bjöd på öl och chips. Precis vad vi förtjänade då! 

                            

                         Skål

Vi har hela Verden för våra fötter

Första "riktiga" dagen. Det var rakt, platt, långt, soligt, varmt, regnigt, soligt, regnigt, blåsigt, åska, soligt, ösregn. Såhär såg det ut:

                     Två starka

Vi hinner göra lite viktiga grejer när vi väntar in resten

             Lunchstopp efter tio mil

Vår ofrivillige coreteam-medlem Lars som bröt nyckelbenet på sista träningen har fått ta rollen som paparazzi istället 

Coreteamet bjuder på chokladmjölk i väntan på lunchen som kommit på villovägar

Äntligen lite sommarvärme. Marie är pigg som vanligt men Daniel ser ut att ha det tufft nu...

        Mycket fina vägar. Och cyklister!

Efter sista fikastoppet hade vi bara tre mil kvar. Då kom regnet för tredje gången

  Och återigen blev vi blöta precis överallt 

       Äntligen framme och under tak

    After bike på ett väldigt tyskt hotell. 

20,8 mil fick vi ihop idag och nu säger jag godnatt från ett brunt hotellrum i Verden.