Jag har packat allt jag tror mig behöva, tvättat cykeln och delat upp mängder av bars, gels, godis och sportdryck som ska ut till depåerna och se till att jag har energi nog för hela dagen. Jag har cyklat otaliga mil och jobbat på att bli både starkare och snabbare. Jag tror att jag känner mig redo för Vätternrundan nu.
Förra och även första gången jag cyklade runt Vättern var för två år sedan. Tillsammans med pappa tog jag mig runt på en tid som jag var ganska nöjd med då. I år ska det enligt plan gå 3 timmar och 49 minuter snabbare.
 |
| Det blir inget chokladbollsstopp i Hjo i år |
Hur mycket jag än förbereder mig med träning, cykelfix och energi så finns det en annan aspekt som är minst lika viktig; den mentala förberedelsen. Det är ofta den biten som kan göra ett lopp jobbigare för mig än vad det egentligen är. Dels blev nog Vasaloppet så otroligt jobbigt just för att jag inte alls var beredd på vad som skulle komma, och hur jobbigt det skulle bli.
För att fixa det här på bästa sätt har jag därför bestämt mig för att tro på mig själv. Jag vet att rätt tankebanor och en tro på min egen förmåga kan ta mig rätt många extra mil. Jag vet att det kommer att bli väldigt tufft, och att det kommer att göra ont,men jag vet också att jag kan. Jag måste tränga bort tankarna när det krampar i benen, rädslan jag har att bli så trött att jag inte kommer att orka hela vägen, för just den där rädslan tar så otroligt mycket energi. Jag ska tänka mig stark!
Jag är nervös men förväntansfull, och längtar så himla mycket till känslan på lördag klockan 22:02 när jag cyklar in i Motala tillsammans med mina fantastiskt starka SubXX-tjejer. Det är inte mycket som slår en sådan känsla, och den är jag beredd att jobba hårt för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar