2. Vätternrundan

En vecka har gått sedan vi passerade mållinjen i ett mörkt och regnigt Motala strax efter tio på lördagkvällen. Vi var sjutton euforiska tjejer i mål som tillsammans tagit oss trettio mil på åtta timmar och femtiotre minuter!

Kanonväder i Motala! Vi är nervösa och taggade men ändå rätt lugna där vi sitter i gräset ett par timmar innan start.

Pasta-picknick i parken i väntan på vår tur. Vi fick frågan hur det
gått många gånger. "Vi har inte ens startat än"

Det var en konstig känsla att sitta på en gräsmatta i Motala på lördagsförmiddagen tillsammans med människor som drack öl och firade att de gått i mål. Det kändes fortfarande ofattbart att vi hade trettio mil framför oss innan vi skulle vara på samma plats som dem.

Vi går igenom de sista detaljerna innan start för att alla ska vara medvetna om vad som gäller i depåerna, vilka trafikproblem vi kan stöta på etc.

Det obligatoriskt gruppfotot

Insläppt i startfållan och taggad för start!

Starten har gått och vi rullar ut ur Motala

Vi startade som tredje sista grupp. Efter några mil blev vi omkörda av de två klungorna som startat efter oss, och efter det var vi i princip ensamma på banan. Vi var tvungna att ta första kisspaus lite tidigare än planerat när de som just kört om lade sig precis framför. Det är ju till stor hjälp att ha en klunga framför, men eftersom hela meningen med SubXX handlar om att vi är enbart tjejer som cyklar snabbt utan hjälp av andra så lät vi killarna komma iväg. 

De första elva milen gick relativt lätt för mig. I första depån bytte jag flaskor, insats i camel bak, och godispåse. Hann till och med äta några chips under de tre minuter vi hade på oss. Sedan drog vi iväg igen, och hej vad det gick. Snabbt uppför och mjölksyran smackade till totalt i låren. Jag fick lägga mig bak en stund för att hinna äta, dricka och ta igen mig innan jag kunde gå fram och dra igen.

Mina två depåhinkar. Vi stannade inte i några av de vanliga depåerna, utan hade två egna. I varje depå fick vi tillgång till en hink vi fyllt med det vi kunde tänkas vilja ha och behöva. Utöver vätska och energi hade jag stoppat ner gifflar, chips och Cola till sista stoppet. Tyvärr hinner man inte med så mycket chips-mys på tre minuter....

Plötsligt kom en fruktansvärd smärta i vänsterfoten. Det kändes som att det satt en liten tomte på stortån och karvade i leden med en morakniv. Jag lossade skorna lite men smärtan fortsatte att komma och gå. Efter andra depån och fjärde värktabletten lättade det äntligen.

När vi rullade ur andra depån började jag försiktigt längst bak i klungan för att undvika samma lårchock som tidigare. När kroppen kändes okej tog mig sedan uppåt i klungan igen. Sista milen ökade vi tempot något och jag var verkligen grymt imponerad av kapaciteten hos de här riktigt grymma tjejerna. Själv kände jag mig inte starkast i världen, däremot väldigt tacksam för att jag fick rulla i mål tillsammans med min klunga. 

08:53 blev vår måltid och jag är så himla nöjd. Det var stundtals riktigt tungt, och det gjorde ont, men det var också roligt, och farten, teamet och känslan att gå i mål övervann i slutändan allt som var jobbigt! Att cykla med SubXX är något utöver det vanliga, det är så grymt när alla samarbetar och allt bara stämmer, fantastisk cykling!

Trött och glad och stark och svag och lättad och lycklig. 

SubXX sub9 2015

Förberedelser

Jag har packat allt jag tror mig behöva, tvättat cykeln och delat upp mängder av bars, gels, godis och sportdryck som ska ut till depåerna och se till att jag har energi nog för hela dagen. Jag har cyklat otaliga mil och jobbat på att bli både starkare och snabbare. Jag tror att jag känner mig redo för Vätternrundan nu. 

Förra och även första gången jag cyklade runt Vättern var för två år sedan. Tillsammans med pappa tog jag mig runt på en tid som jag var ganska nöjd med då. I år ska det enligt plan gå 3 timmar och 49 minuter snabbare.

Det blir inget chokladbollsstopp i Hjo i år

Hur mycket jag än förbereder mig med träning, cykelfix och energi så finns det en annan aspekt som är minst lika viktig; den mentala förberedelsen. Det är ofta den biten som kan göra ett lopp jobbigare för mig än vad det egentligen är. Dels blev nog Vasaloppet så otroligt jobbigt just för att jag inte alls var beredd på vad som skulle komma, och hur jobbigt det skulle bli. 

För att fixa det här på bästa sätt har jag därför bestämt mig för att tro på mig själv. Jag vet att rätt tankebanor och en tro på min egen förmåga kan ta mig rätt många extra mil. Jag vet att det kommer att bli väldigt tufft, och att det kommer att göra ont,men jag vet också att jag kan. Jag måste tränga bort tankarna när det krampar i benen, rädslan jag har att bli så trött att jag inte kommer att orka hela vägen, för just den där rädslan tar så otroligt mycket energi. Jag ska tänka mig stark!

Jag är nervös men förväntansfull, och längtar så himla mycket till känslan på lördag klockan 22:02 när jag cyklar in i Motala tillsammans med mina fantastiskt starka SubXX-tjejer. Det är inte mycket som slår en sådan känsla, och den är jag beredd att jobba hårt för!

Årets första dopp

Det mesta har handlat om cykling och den stundande Vätternrundan den senaste tiden. Träningen det här året formas ganska mycket av de olika Klassikerloppen och jag tar en grej i taget. När Vätternrundan är klar kan jag fokusera lite mer på simningen, testa våtdräkten och lära mig crawla. 

Det har känts som ett bra upplägg tills jag häromdagen insåg att mellan Vättern och Vansbo är det ju bara tre veckor! 

Simma kan jag ju redan så jag känner mig egentligen väldigt lugn inför simmet, men jag skulle gärna behärska crawl också för att ha möjlighet till lite omväxling under de tre kilometrarna som ska simmas. Så under de tre kommande veckorna tänkte jag alltså se till att lära mig crawla. 

Hur svårt kan det vara tänkte jag? 

Christian och jag cyklade ner till Brunnsviken igår kväll för mitt allra första försök. Kvällssolen värmde, vattnet var stilla och det kändes inte ett dugg kallt förrän vattnet började sippra in i våtdräkten. Första gången med våtdräkt som sagt, och jag flöt som en kork!

Jag ska simma ända dit!

”Okej, crawla lite då” sa Christian. Jag hade tidigare i veckan sett en instruktionsfilm på YouTube och exklamerat att ”nu kan jag allt, nu är det bara att göra”. Men det visade sig att det inte alls var så lätt att bara göra. Benen hade ingen koll på vad armarna gjorde och vice versa, och hur i hela friden ska man kunna andas under vattnet? Jag har hört talas om höga halter av läkemedelsrester i Brunnsviken och med tanke på hur mycket vatten jag lyckades få i mig lär jag hålla mig frisk länge. 

Efter en simtur som var lagom kort för att hålla humöret intakt åt vi sen lite vattenmelon på en klippa i eftermiddagssolen och utvärderade dagens pass. Slutsats: träna mer!

Le Peloton

I morse var tredje gången jag gick upp nästan orimligt tidigt en vardagsmorgon för att ge mig ut och cykla. När jag blev väckt 05:20 i morse hade jag hunnit glömma att vi skulle cykla och när insikten slog mig kändes det för ett ögonblick så ofantligt jobbigt, nästan omöjligt. Men jag ålade mig ur sängen, ner till högen med cykelkläder som väntade på golvet och sen gick resten av sig självt.

Vi rullade iväg till Sickla där LePeloton möts varje onsdag och fredag morgon. Le Peloton är ett gäng morgonpigga människor som gillar att cykla fort tillsammans. Cyklingen sker i tre olika grupper; en snabb, en mycket snabb och en supersnabb. 

Just idag ville jag spara lite krut i benen inför Vätternrundan på lördag och körde därför med grupp tre som jag vet att jag klarar av. I grupp tre hamnar flest orutinerade gruppcyklister så det blir lätt lite kaos, men när jag väl accepterat att det var så det är; ryckigt, stökigt och lite hur som helst, så är det bara kul. 

Förra gången skulle jag våga mig på grupp två men hamnade i grupp ett, den supersnabba, vilket är en historia för sig. Så hårt har jag nog aldrig kämpat klockan sex på morgonen. Blodsmak, mjölksyra och andnöd. Jag fokuserade på att klamra mig kvar vid klungan så länge jag kunde, men det var inte det lättaste. Med mycket draghjälp av Christian tog jag mig i alla fall runt och till caféet och välförtjänt frukost. Bästa starten på morgonen!