Finaste skidhelgen

Det var inte tävling och blodigt allvar hela tiden, tvärtom var det mest bara trevligt. När jag och Christian kom upp åkte vi direkt till spåret och åkte ett varv runt gröna milen. Det var underbart att äntligen få glida fram på riktig snö i fina spår till skillnad från mitt senaste varv på Gärdets konstsnö som farit rätt illa av tövädret. Trots ett par vurpor nedför var jag helnöjd efteråt och konstaterade att det var årets dittills bästa åk. 

När klockan blivit tillräckligt mycket kunde vi hämta ut nycklarna till stugorna och installera oss, äta och ta ett glas vin i väntan på de andra. Vi var lite ivriga att hinna med en tur till innan dagen var slut så när de andra äntligen kommit drog vi återigen på oss pjäxor och nu även pannlampa och åkte ut igen. Det är något speciellt med att åka i mörkret, man ser bara vad som finns alldeles framför skidspetsarna, och det känns alltid lite lättare av någon anledning. 

Dagen därpå stod tekniklektion på schemat. Det var en väldigt värdefull timme, det finns så mycket att lära! Sen åkte vi upp för att testa "djävulsbacken" så att vi visste vad vi hade att vänta inför morgondagen. Inte så farligt om man är en van, eller kanske bara en orädd åkare, men för mig var det som att se döden i vitögat. Till min stora glädje överlevde jag.

Tyngdöverföringen är viktig att tänka på tydligen

Dagen efter loppet trodde jag att jag skulle vara helt slut men kroppen kändes oförskämt fräsch bortsett från en enorm blodblåsa under stortån och lite trötta armar. Vi fick en ännu bättre tekniklektion och nu ville man ju bara åka mer och träna på det vi lärt oss. Men det började bli dags att åka hem. Jag och Christian hann iallafall med ett besök till våffelstugan. Våfflan som jag längtat efter i flera dagar fick jag dock tyvärr stå över på grund av en ond mage, den hade kanske fått nog efter sportdryck, godis, mängder av mat och behövde vila lite helt enkelt. Sen var det dags att säga hej då till Orsa och åka hem till ett Stockholm som börjar bli varmt. 

Jag är verkligen glad att jag fick möjligheten att åka med upp över helgen. Jag har insett att jag verkligen gillar det här med längdskidåkning och Orsa Grönklitt Ski Marathon gav mig både mersmak och ett lugn inför Vasaloppet. Nu vill jag åka mer (i bra spår alltså)